Jag hyllade ju min älskade Bobbe i ett inlägg förraförra veckan. Bobbe som tidigare var Robin. Jag tror det var jag som myntade Bobbe, är det så? Så fick jag frågan om hur vi lärde känna varandra och det ska jag självklart berätta för historien är rätt fin. Det är 2008 och jag och min kompis sitter en Måndag på Snaps, ni vet på Medis. Ett pretty sunkigt ställe, men snälla rara jag var 23 år och hade noll cash flow. Min pappa har nyligen dött, det är bara veckor efter så allt är skört och jag vacklar mellan att skratta lite och att vara väldigt, väldigt ledsen. Just idag är jag glad i alla fall dessa timmar. När vi sitter där så frågar min kompis vem som är den snyggaste kille jag hånglat med, jag säger ett namn och medan jag gör det vänder jag mig om och ser honom stå vid baren. Jag vet inte om hon sett honom där eller inte, hon hävdar inte så vi kör på det. Bredvid honom står en person i illgul regnjacka, stora kängor med enorm plös och en kaptenshatt. Det regnar inte denna dagen. Det är Bobbe. Vi ropar till oss dom och sen är det som att allt försvinner. Så minns jag det i alla fall. Jag och Bobbe hittar varandra direkt. Kvällen fortsätter vidare i natten. Vi skrattar åt hans kompis som måste hem till sin tjej, vi går vidare och dricker öl och Fernet. Vi byter nummer och sen är sommaren 2008 vår. Vi ses och hörs hela tiden, dricker mycket gör vi, sådär på ett somrigt ungt sätt. Vi sitter på barer i Gamla Stan till stängning sen går vi hem till Bobbe och kollar på Dom kallar oss Mods till 06 på morgonen. Vi röker cigg, saknar våra pappor, skapar ett eget universum. Hela sommaren går och den är kantad av våra nätter. Det är sådär ibland ni vet, när man förälskar sig så djupt i en vän ett tag. Men vår vänskap slutar inte. Istället fortsätter året, jag sörjer men är lycklig med Bobbe, vi har hittat ett eget språk och det är bara vårt, det blir 2009 och jag gifter mig nästan med en ungtupp från Makedonien, Bobbe börjar plugga, våra liv ser olika ut men ändå är vi helt i linje med varandra. Vi startar en podd ihop som vi sedan har i fem år. Jag träffar min man och vi flyttar till Norge där vi ska bo i tre månader men fastnar tre år. Det spelar ingen roll vad vi gör eller var i världen vi befinner oss. Jag har känt Bobbe sen den dagen på Snaps 2008, i 12 år och aldrig under dessa tolv år har vi fallit ur vänskapen. Vi hörs och har hörts i princip varje dag. Vår chatthistorik skulle kunna bli en bok. Jag är totalt besatt av Bobbe och hans hjärna och kommer alltid vara det. Min fina vän, vilken sliding door att vi träffades, evigt tacksam för det. Jag kan inte se hur mitt liv skulle vara utan honom. <3
