Fick ett dm som brände kvar i mig. Tänkte att vi kanske kan diskutera detta tillsammans? Jag har självklart fått godkänt från den som skrev att lägga upp det här. Hej! Du som är så klok, så klok. Hur tusan accepterar man att man har en svacka i sitt förhållande? Jag och min kille som har varit tillsammans i sex år har konstaterat av vi har det och det beror på väldigt naturliga skäl: Corona, vi har jobbat hemma i ett år i en tvåa, vi har levt ganska isolerat, han har mycket på jobbet och jag har av olika anledningar haft jättemycket problem med ångest senaste året vilket går ut över vår relation(jag pratar med en psykolog). Eftersom jag redan har så mycket ångest blir det också min spontana reaktion på faktumet att vi har en svacka. Jag blir liksom spyfärdig bara jag tänker på det för att jag får så mycket ångest. Hur hanterar man det? 😭💔 Det låter så himla jobbigt. Speciellt att hamna i loopen av att det är din ångest som gör det svårt för er. För så är det inte, det är jag övertygad om. Att vara tillsammans 24/7 så länge är en pärs. Jag vet, man får liksom aldrig andrum eller tid att längta. Det kan vara dränerande verkligen. Ni har varit tillsammans i sex år skriver du, det är ju absolut inte konstigt att genomgå en svacka, fullständigt normalt. Det jag brukar tänka om vi har mindre peppig period är att jag ändå är trygg i att det är vi. Ja, det kan man ju aldrig veta men att vila i det får mig ändå lugn i stunden. Att prata med varandra om att man är i en tråkig period kan också vara bra. Liksom konstatera "nu är det jobbigt, men vi väljer varandra ändå". Låter viktigt och bra att du går till en psykolog för att komma fram till vad din ångest bottnar i. Jag har ingen jätteerfarenhet av riktig kris i förhållandet faktiskt men tänker att fler av er som läser har det, vad kan man göra? Har ni några tips? Hoppas du mår bättre snart. <3
