Har varit i fullskalig karantän sista veckan så jag ska kunna fira jul med mamma. Obs, såklart har jag inte inte varit det innan, men jag jackade upp ett steg. Behöver jag förresten förklara sånt? Alltså alltid brasklappa? Undrar lite ärligt, för ibland är det så lätt att missförstå i text. Men igår gav jag mig ut, har köpt en specialmask med extra antibakteriell tjosan och åkte sen kväll till affärn för att julhandla allt. Möttes av kluster av människor? Jag kände mig som i ett tv-spel, livrädd för att bumpa i någon, folk var och handlade hela familjer, vängäng och då kände jag första gången att jag blev provocerad. Jag ville säga, HALLÅ måste du ta med hela familjen på butiken? Jag strök längs kanterna, in i gångarna för att inte komma nära någon, enbart med mamma i sikte, måste fira jul med henne. Åkte tidigt i morse och tog ett test (privat så du som jobbar inom vården som kommenterade förra gången behöver inte oroa dig <3, detta var en in n out som vi fick betala för) och det var negativt. Kändes som en vinst! Jag kan knappt tänka på annat än detta. Jo, jag tänker på att jag och Siri samlade in nästan 60 k i musikhjälpen. Rördes om ordentligt av det. Fan så fint att ni ville ge det ni kunde. Sen tänker jag på landställe hela tiden också. Och resor, ska vi resa tillsammans snart igen? Vart ska vi åka då? Sri Lanka, Australien, Puerto Rico? Undrar om det går en dag utan att jag trampar, sätter mig på eller trillar över ett briotåg? Passade på att klicka av lite bilder den där dagen det var sol, ni vet? Snart kommer den, våren. Förresten. Var på aw häromdagen. Fick så mycket god energi efter det att jag levde på den flera dagar. Kolla! Jag och min bff Martina tog med en vinare till skogs, satte oss på avstånd och planerade nyårsmenyn! Det blir nästa inlägg. Men hallå, skogs-aw, det är en grej. Ps, håller på kolla igenom alla Harrypotterfilmerna igen, vad ska jag ge mig på efter det?
