Jag fick frågan (kände mig SÅ UNG) om mina tatueringar. Haha, så kul ju! Om jag inte kunde visa upp dom och det kan jag såklart göra. Alla utom en, alltså två. För jag har tre stycken men den tredje är så utfrätt och blek att den tyvärr ej gör sig på bild. Men jag ska berätta om den. Den är också min första. En ödla som klättrar upp för min vad. Åh, hur mycket "jag är 18 nu och gör vad jag vill"?. På min 18 årsdag hämtade pappa mig på min praktik på Radio City och körde mig till mälarhöjden där hans tatueringstjej hade en salong. Nä, fan skit samma jag visar den, veeeem bryr sig. Pappa sa, säg inget till morsan om detta. Så tatuerade han in bajenmärket på armen och jag den här ödlan på benet. Den är rätt och slätt ganska ful, men den är förknippad med ett fint minne så jag gillar den ändå. Tror ni jag kunde hålla tyst till mamma, svar NEKANDE. Efter den tatueringen tog det många år innan det var dags igen. Och då för denna. En våg på handleden. Egentligen är jag inte så emotional kring mina tatueringar, men jag gjorde denna för jag ville klistra havet på mig. Pappa älskade havet, A älskar havet, jag älskar havet och livet går i vågor på nåt vis. Det kanske låter lite pretto men så är det. Jag gillar den jättemycket. Den är subtil men elegant. Trean kom efter en vinlunch i Köpenhamn. Hehe. Det var absolut en impulsgrej efter jag och min kompis Cookie hade bokat ett dygn i Köpen. Hallå, hur många gånger jag åkt ETT dygn till Köpenhamn och maxat? Det måste vi prata om en annan gång. Jag fick ett sånt starkt kärleksinfall till mamma och tågade in på första bästa tatueringsstudio och bad honom rita ett hjärta. Den är lite sned och ojämn men så är väl kärleken också? Skickade bild till mamma och sa att jag älskar henne så. Sen dröjde det inte länge innan.. Mamma gjorde samma. <33435e0569804950!!!! Orkar inte. Nu är jag sugen på en till men vad skulle det vara? Ett vinglas och en macka kanske, haha.
