Tände ett ljus för dig. Som alltid de senaste elva åren under allhelgona. En tradig men fin tradition. Minns att jag fick ångest ibland första åren om jag inte kunde vara på en kyrkogård just på allhelgona så jag började köpa ditt favoritgodis, Polly och lägga på random platser. Kände mig töntig men jag ville verkligen att du skulle veta att jag inte glömt. Inte glömt Polly, inte glömt din finurliga leende, inte glömt ditt glimmer i ögonen, inte glömt dina lena öronsnibbar, aldrig glömmer jag dina öronsnibbar pappa. Jag har heller inte glömt hur du smög ner en tjuga i mina jackficka ibland, säg inget till morsan sa du. Inte glömmer jag hur du alltid körde runt på mig när jag skulle nånstans, hur du alltid ville bjuda alla på restaurang för du hade gått från noll till ett bra jobb i byggbranschen och vi hade råd med lokalkrogen i skarpnäck. Tro inte att jag glömt hur du trollade jämt i tid och otid. På mitt första disko utan föräldrar, på det diskot glömmer jag inte hur du inte kunde hejda dig från att komma upp till lokalen och trolla. Alla killar slutade vilja dansa tryckare. Jag blev arg då, det glömmer jag inte. Inte en chans att jag glömmer hur du alltid sa hej hjärtat till mamma och pussade henne på munnen när du kom hem. Jag glömmer aldrig hur snäll du var pappa. Hur vi satt i kökssoffan du och jag och där var vi fria och kunde prata om allt, vår egna zon där inget annat spelade roll. Jag glömmer inte dig, du var min bästa vän och nu ska jag snart gifta mig och jag längtar så, för Anders är min bästa vän nu och han är allt jag nånsin drömt om. Jag önskar bara att du kunde vara där. Krama mig och mamma och kanske hålla ett tal, fast hur skulle det gå, du skulle bli så rörd. Åh, pappa, du ska veta att det är så mycket som är bra. Jag är på rätt plats. Allt är bra.
