Idag är det tolv år sedan du tog ditt sista andetag. Vart tog det vägen, jag ville fånga det någonstans och bära nära hjärtat. Jag strök dig över din magra mjuka arm och sa, mamma dör han, ja svarade mamma, blunda du. Släpp taget pappa, släpp taget, det är okej, allt är okej, vi älskar dig, släpp taget och du tog tre stora andetag, du lät som en kaffebryggare, kunde inte höra kaffebryggaren efteråt på länge, den lät så mycket död, sen dröjde det många sekunder så tog du ett till. Det allra sista. Solen sken, grannarna grillade, klockan var 19. Hur kunde dom grilla. En ligger död och ni äter grillat. Ambulansen kom kl 23 och jag sa nej måste ni täcka över hans ansikte och sen satte de en lapp på tån. För att ha koll på bårhuset vem som är vem. Sen var du borta för alltid. Det gjorde ont länge. En kollega sa, vad skönt att han fick dö hemma men det var inte skönt alls. En annan kollega sa, jag hade aldrig klarat det om min pappa dog, men det hade du tänkte jag för vadå ska man sluta andas bara så alla behöver bli dubbelt ledsna. En tredje kollega sa, nu när begravningen varit kan du äntligen börja gå vidare, men det hade ju bara gått ett par veckor och ingenting nej ingenting var verkligt år ett efteråt. Som att livet började om på noll och man fyllde ett 9 maj 2009 sen. Gå vidare, hur går man vidare, allt måste upplevas på nytt, julafton, midsommar och till och med en måndag, tisdag ons. Första gången handla i affären, första gången på cykeln, första gången låsa dörren. Sen efter ett år sa folk, nu har första och värsta året varit men det blev värre år två och tre för då visste man ju hur det var en måndag och tis när du inte fanns längre. Sen kom ilskan att du dog. Skönt att den inte varade länge. Mamma sa att hon bodde med känslan av att hela tiden vänta på något. Precis som innan tåget kommer. Sen tog doften i dina kläder slut det spelade ingen roll hur hårt jag tryckte näsan emot. Allra käraste pappa. Fotona av dig har börjat blekna men mina minnen ska alltid vara skarpa. När mörkret lättar och gryningen färgar himlen röd Styr ett skepp mot ett avlägset land på gungande sjö. Med revade segel och med besättningen mindre rädda att dö.
