Det börjar som en kittlande känsla. Någon, läs min man säger ett ord på fel sätt eller min son sliter ner böckerna jag lagt fint för femtionde gången. Det bubblar i mig på ett sätt som känns giftigt, något är på väg ut, något kemiskt livsfarligt ämne och jag har ingen makt att stoppa det. Oftast startar det med snäsningar och korta svar men det eskalerar snabbt och blir till stora tunga orosmoln eller rent ut gräl. Jag VET att det är pms men det hindrar inte kroppen från att agera. Jag är så jävla trött på skiten och då har jag "turen" att inte drabbas så hårt varje månad. Turen, fyfan vad vi kvinnor är inställda i ledet att alltid ursäkta oss. Jag har inte tur ju. Och varför får inte pms mer shine? Hur kan det inte vara subventionerat pms-dagar på arbeten? Hur kan inte den manliga delen av befolkningen veta mer om det inte bara är "att man är lite sur och vill ha choklad"? Sen kan vi ju prata om att den manliga delen av befolkningen NÄR de vet också gärna slänger sig med pms-kortet och man ba hallå kvinnor kan vara arga ändå sörru. Varför är inte pms en legit grej att säga i till exempel ett möte, hallå hej, nä det är inte helt bra jag har pms. Kollegorna borde då säga, shit vi förstår, sitt lite i bakgrunden du så sköter vi detta. Jag hade en manlig kollega en gång som verkade blivit enlightend med att frun hade pms för han kunde fråga i tid och otid om man inte skrekgapade ett leende om man var i "den jobbiga perioden på månaden". Tack gubben. Nej istället ska vi leva med skiten och vara väna små dockor hela himla året runt. Gosh. Sen att vara gravid, föda barn, amma barn, ta hand om barn, vara den som planerar, handlar, städar, lagar mat, gör läxor, håller koll på födelsedagar, köper kläder till barnen, har hand om presenter när man ska bort, tröstar, klappar, byter blöja, finns där för vänner, för mor och farföräldrar, pysslar, viker tvätt och påminner om att det är städgata så bilen behövs flyttas på. Utöver det blir vi misshandlade, mördade, våldtagna och förföljda. Vad lätt det är att vara kvinna! Kram hej. Ps, är nån annan också i det avgrundsdjupa nu?
