Jag är så satans uttråkad. Nej men uttråkad på ett sätt som ÄR. Känns som sista veckan bara inneburit att vara hemma. Som att jag inte varit hemma de senaste två åren typ, ok det har alla men låt mig nu gnälla. Och som att jag inte kommer vara fast här i hemmet med en bebis och en treåring sen. Känner mig helt mörk i tanken på att jag bara går runt här. Hallå varför kommer ingen kompis över o bara hänger? ??????? Linjen är öppen om man säger så. GAH. Så less man kan bli i slutet alltså. Så trött på att bara vara med A och Florens heeeela tiden. Usch, det är som dom säger. Man ska vara så trött på det i slutet att det ska kännas värt att föda och då är jag inte ens vid bf. :)))))))))))))))))))))))))) Nä. Det är inge kul nu. Inte på något sätt. För ett par dagar sen tänkte jag - nu ska jag ta vara på tiden som är kvar med bara oss tre. Klipp till. Min kropp också, den är så van att träna och röra sig och promenera och nu gör allt ont. Ryggen värker, höfterna värker när jag går? Är det foglossning? Aldrig känt innan. Ska jag gå till gymmet ändå? Får ta alvedon på kvällarna. Bakade en tårta som tog två dagar. Den blev god. Det var allt. Får nog avsluta om detta inte ska bli det mörkaste nånsin. Jo, okej, tänkte gå på ensambio men så är filmen TRE timmar, ser det ut som jag kan sitta tre timmar. HEJDÅ.
