Jag och min man är lite som ett gammalt par tänker jag, som gärna återkommer till samma ställe om och om igen. Vi har hängt nere i Frankan och närmare bestämt Hossegor snart tio gånger. Den vackra färgen på sanden, maten, vinerna och kanske mest surfen har gjort att vi återvänt igen och igen. Att det ligger nära för ett par avslutande dagar i Biarritz eller San Sebbe är inte helt ovälkommet heller. Gosh, är en sådan frankofil. Men obs, atlantensidan. Är helt ointresserad av Franska Rivieran och mitt första och enda besök i Nice var verkligen inget jämfört med detta. Ett år tog vi oss in i landet, mitt in till de Franska Pyreneérna och den otroliga lilla byn Saint Etienne de Baïgorry. Vi letade platser nära som också hade vingårdar och ett vackert landskap och då föll det på distriktet Irougléguy, även kallas Frankrikes minsta vingårdar. Vinerna vi drack var inte de bästa jag druckit, men det gör ju absolut ingenting när man är på resa för att upptäcka och vara tillsammans. Vi rullade in i de kullande landskapet med gapande munnar. Hur kan något vara så vackert och hur kan vi vara så små på jorden. Jag vevade ner rutan på bilen och hörde, klyschigt nog bjällrorna från kossorna som strövade runt bland de vildvuxna hortensiorna och de böljande gröna kullarna. Nej men vad är detta. Vi åkte fel hundra gånger och frågade på knackig Franska, bonjour ou est chambre d'Hotes Jauregia, men förstod inte vad de sa tillbaka. Tillslut kom vi fram till det gamla 1600-tals stenhuset. What the... tänkte vi men checkade in på det mysigaste lilla hotellet nånsin. Det var ej litet dock, men trappstegen var smala och korta. Efter att ha gjort det stora misstaget att öppna fönstret i 30 graders värme med en kohage utanför så inte bara ett tusen flugor flygit in utan också den största geting jag sett, vi snackar en mindre fågel, jaja men typ, så öppnade vi en flaska vin och tog en paus innan det var dags för middag och promenad i vidderna. Jag var rätt solkysst. Det var så fint att se lite mer av bygden och inte bara de stora kraftiga vågorna och alla surfdudes. Till middag hamnade vi på en liten restaurang nere i dalen som dagen till ära höll i ett bröllop. Grin.
