Jag känner mig lite dagvill, var det förra veckan vi fortfarande var uppe i norr? Det är väl bra, semester om något när man inte vet vilken dag det är. Veckan där uppe gick i ett svep. Innan corona kände jag alltid att jag liksom fylldes av energi när jag umgicks intensivt med folk länge men det här året har gjort att jag behöver återhämtning efter mycket sociala sammankomster. Det är inte så att jag inte får energi alls längre men jag behöver liksom små stunder för mig själv bara för att hämta andan. Där uppe är vi nästan 15 per som umgås. Mitt hjärta sprängs för jag är så glad att jag har dom, men jag var också ganska slut i slutet på veckan. Fast just det jag är gravid också. Jag och Lisa gick en lång promenad en morgon. Vidderna ba KOLLA PÅ MIG. Tyvärr är hon lika rädd för björn. ;/ En kväll var det middag på logen. Jag gjorde flatbreaddeg och så stekte vi på murikkan. Här finns recept på sommaren godaste faktiskt. Perfekt topping är små söta tomater, massa citron, balsamico, örter och gruyere riven. Man blir en urmänniska när man lagar mat utomhus? Nu vill jag ha en murikka, ska bara SKAFFA landställe först. Åh, alltså mina drömmar om eget ställe har liksom nått en punkt där det nästan smärtar att vi inte kan köpa. Jag tänker på det non stop. Hela tiden. OBS vet hur privvad och lycklig jag ska vara över det vi hyr och det är jag veeerkligen också, men jag drömmer om att få måla, loppa grejer och fixa i mitt egna. Aldrig trodde jag när vi förra sommaren fick hyra detta att landställe skulle vara min grej. Jag som måste vidare, inte kan vara på samma plats och aldrig är nöjd nånstans. Allt det är bortblåst. Jag älskar att vara här. En vacker dag! Välbehövlig paus för min man efter ha lekt MUNGO i örti timmar och jagat barn. Är ni bra på att leka så? Jag tycker det är så tråkigt haha. Förlåt. Bakade smulpaj en dag också. Det är så enkelt och blir alltid gott men det finns två saker som jag tycker är ett måste. Nummer 1. Mjöla bären så de liksom klistras samman lite. Nummer 2. Salta mycket i degen. SÅ, det var de hele. En annan kväll var det ost. Fransk bonde och chevrette, det får man äta som preggo. Tyckte jag var snygg här helt enkelt........ Det var de sista dagarna där uppe. Nu ses vi kanske inte förrän om ett år, vi lär inte åka upp över jul för jag kommer ju ha en pytteliten bebis då.
