Jag tog cykeln och lämnade Bagis för första gången sen i början på Mars härom dagen. Hojade in till Söder för att handla lite till bokplåtningen igår. Jag hade en tunn jacka och blev ändå svettig. Varje år luras jag dock, jag kikar ut och sträcker ut en liten fot eller hand och tänker NU ÄR DEN HÄR, klär mig i alldeles för tunna kläder och känner mig som en isbit så snart vinden slår sitt grepp runt mig. Jag trodde att det skulle vara lite folk på stan, men det kryllade av människor, som om den sociala distansieringen inte existerade förutom i affärn där det var uppmärkt med linjer varje 1,5 meter. Uteserveringarna blommade av människor och för en sekund kändes suget i magen ni vet, när man bara vill sätta sig ner med sina bästa vänner och ta ett glas vin i vårens första strålar. Allt är så konstigt i vår upp och nervända värld nu. Jag lämnade mat till mamma igår och stod på avstånd från henne fast hela jag ville krama om henne. Igår plåtade vi boken, näst sista gången och min ångest som lurat kring att den kommer vara skit och dålig försvann då. Det är iofs inget bevis på att den inte kommer tillbaka, men det blev så gott allting igång och bilderna så fina. Jag älskar att jobba med Anna och Martina på Campher, vi kan vara totalt transparenta med varandra och jag tycker de ser exakt vilket uttryck jag vill ha utan att gå in och ta över. Anställ dom till allt! Vi fotade 11 recept och jag stod upp och lagade mat från 06-16 så när de riggade ner och gick hem checkade jag ut, blev sådär okontrollerat trött och sov som en stock hela natten. Idag är det långfredag och Florens fick just lite play dough, han var mycket skeptisk till konsistensen hehe. Vi ska snart ut och röja innan det är dags för påskhäng i trädgården hos Sofia och barnen. Lite snurrigt inlägg men så blir det ibland. Glad påsk!
