Det har känts precis som vanligt i helgen. Friska och krya har vi spenderat all tid med vår extended family aka grannar aka best freinds since for ever. Jag har skrivit om det förut, men att bo ett stenkast från sina bästa vänner är det lyxigaste jag vet. Har känt genuin lycka stundtals i helgen. Corona och allt som sker har fått ta paus en stund och det har varit skönt. Helgen började tidigt fredag kväll då vi öppnade sista flaskan Asinoi, it´s been a ride alltså, vilket otroligt vin. Jag har fått ett bud på dagen innehållandes minipizzor som vi åt. Så söta och goda. Jag gjorde med tomatsås, präst och mozza och sen efter gräddning rev jag över vitlök och skvätte över olivolja. Salt och svartpeppar. Florens somnade på typ 30 minuter, rekord så vi kunde hänga tillsammans jag och A. Mycket uppskattat. Lördag morgon hoppade vi in i bilen och tog oss ut till denna magiska plats. Inte långt från stan och vi träffade bara våra vänner. Klipporna var solvarma och lena och havet susade lugnande. Precis där jag vill vara. Mitt out doorsiga liv var mycket mer återkommande för några år sen. Då tältade vi och campade (glampade absolut) ofta. Nu har det fallit lite åt sidan men jag känner hur det pickar på. Jag har saknat att tända en brasa, dra igång grillen eller stormköket och bara låta timmarna gå utan att tänka på något annat. Florens satt länge och kastade stenar i vattnet. Inte sett honom så stilla förutom när han sover. Han kanske kom ner i takt han med av vågorna som sakta slog mot strandkanten. Solvärma och ärligt talat lite brända bestämde vi oss för att dagen inte var slut när vi hade lessnat på att klampa runt på stenar och bränna kinderna. Vi gick hem till varsitt en stund, laddade om och sen var det dags för en cevichekväll. Jag tänkte lägga ut recept i veckan om ni är intresserade? Vi drack ubergott Riesling till och samtalen flöt iväg som vanligt. Jag kan ha ställt frågan, hade du knäppt Trump om det skulle rädda jordens befolkning från allt som pågår, plus världsfred. Efter det samtalsämnet kom jag på - osökt - att jag borde ta upp min jägarexamensbok igen, för ett par år sedan var jag nämligen i stand att ta jägarexamen men det ebbade ut. Kvällen avslutades med kortspel och Frank Cornellisens röda. Omg. Söndag morgon och nybakt surdeg. Det här brödet hade jag sån oerhörd feeling på, jag hade bakat med precision och så gjorde jag misstaget att skära i det för långt innan jag satte det i ugnen. Resulterade i årets fulaste bröd och jag svor som en stucken gris ute i köket. Men så skar jag i det och ärligt talat, wow. Fjäderlätt och segt inkråm, krispig kant. Det var fruktansvärt gott. Aja, ingen vila. Dags att knalla ner till sjön och dra igång grillen innan hela bagis hittat hit tänkte vi och drog en riktigt byggislunch vid 11-snåret. Vegoburgare jatack! Sen spändes slacklinen upp och vi lekte fransmän. Den här helgen har verkligen varit fin, jag mår bäst när jag har saker att göra från morgon till kväll och nu när jag är frisk verkar det ju funka att få till igen. Nu börjar veckan och jag sitter och nöter på boken konstant. Hoppas ni haft det så fint som man kan i dessa tider.
