En gång när jag, Siri, Elsa och Sofia hade det vi kallar vinlunchklubben fick vi en syrlig kommentar. Minns inte ordagrant vad den sa men typ nåt i stil med att det var töntigt att vi instagrammade samma lunch eller nåt. Hehe. Blev inte ledsen obs. Men jag vill ta tillfället i akt att hylla kvinnlig vänskap och support. Jag ut går bara från mig själv och hur jag förvirrat letar i detta frilansande liv med ljus och lykta efter hur man gör. Ett facit. Min tankeverksamhet genomsyras av antingen positiva pepptankar att jag visst gör nåt bra, att jag kanske är lite rolig och att vissa verkar uppskatta att jag är ärlig och sånt. Eller så går tankarna (oftast på kvällen, oftast när jag är ensam), vad håller jag på med, hur kan jag tro att jag ska kunna vara helt egen inom en framtid och att jag ska få göra det jag drömmer om framöver. Vågar inte ens säga högt egentligen men nu gör jag det. Föreläsa o TV. Tjopp. Hej! Hjälp. Haha skamsköljningen nu. Nämen. För mig som är ny med att ha ett instagramkonto med rätt många och förfrågningar om samarbeten etc så är det ovärderligt med andra i samma sits. Elsa, Sofia och Siri har erfarenhet och med dom kan jag prata, undra och stjälpa ur all min jobbångest med. Ett litet kvinnligt fackförbund. Det är annars ensamt att jobba med det vi gör. De är mina kollegor samtidigt har de alla tre blivit mina vänner. Jag är ingen ensamvarg alls utan drivs av möten med andra. Var vill jag komma, jo just ja, den kvinnliga supporten. För mig är den viktigast. Det känns också som nya tider där vi kvinnor verkligen stöttar varandra, delar med oss av vår framgång med andra och ger råd till de som behöver. Menar inte att det inte varit så förut men jag tror att hela samhället TROTT att vi kvinnor bara backstabbar varandra, inte kan umgås tre mm mm listan kan göras lång och då har vi gått och trott att det är sådana vi är. Så är det inte. Jag är glad för den kvinnliga support som finns i dessa tre personer. Värderar den högt. Ni får gärna dela situationer där ni finner den kvinnliga supporten som mest blomstrande. För den är fin, så oerhört fin. I tisdags var det iaf dags att ses igen. Denna gång var det Elsas tur och vi fick se hennes nya lägga, Mosebacke som den kallas. Nej men alltså, den var helt otrolig. Gick och ropade ”ho ho” för det var så rymlig. Siri och Sofia framför brasan. Siri var jävligt vig alltså. Det la jag märke till. Vi drack krispigt vitt vin, som om det var sommar. Solen sken ju. Sen åt vi jordärtskocksoppa, svensk gruyére och avslutade med dessa bullar. Nu när jag tänker efter pratade vi inte alls om jobb denna gång. Tack fina vänner och kollegor för denna tradition, nästa gång är det min tur.
